När fjärilarna dansar...

Fötternas rytmiska ljud mot gruset, tramp, tramp, tramp. Jag njuter. Verkligen. Just i denna stund är jag så lycklig, jag kan inte beskriva det på annat sätt. Denna stunden är för mig. Både min kropp och själ blev tacksamma den dagen jag sakta men säkert hittade rörelseglädjen. Min fysiska kropp stärks och mitt huvud som då och då brottas med mörka tankar får hjälp med att sortera, skingra och släppa. Att vara ute i naturen är terapi för mig. Jag njuter lika mycket av att vara ute själv, men också på tur med andra, med gemenskapen och goda samtal. Att jag har fått detta som en god vana som jag heller aldrig vill släppa tror jag beror på att dagsform och lust får råda. Vill jag gå så går jag, cykla eller jogga långsamt så är det gött, får jag feeling och benen känns starka så kör jag snabbare tempo. Dagsformen och känslan får avgöra. Jag har semester. Idag är mannen iväg på eget, barnen på sommarjobb. Flera timmar bara jag, bara Anna!

Idag valde jag löparskorna. Om jag velat hade det kunnat bli cykeln, promenad, soffan med god bok, sova i hängmattan. Allt det där hade varit gött som egentid, men idag ville jag sätta fötterna framför varandra och ta in allt det vackra runtomkring mig. Jag brukar sällan ha lurar i öronen när jag är ute själv, men just idag ville jag gärna lyssna på ”sommar i P1” när jag joggade. Jag känner i alla fall att jag är närvarande i naturen. De sista veckorna har det varit extra mycket fjärilar och jag blir så glad av att se dem! Ibland kan man tro att fjärilarna har världskongress när de sitter tillsammans på vägen, kanske ett tiotal och sen flyger upp när jag kommer på vägen. Så vackert. Häromdagen när jag cyklade hände det flera gånger på det sättet och jag hoppas jag inte störde dem alltför mycket när jag trampande fram och de flög upp så deras vingar killade mig på benen. Inte så att jag siktade på dem när jag cyklade, men jag såg dem inte alltid, utan upptäckte dem först när de flög upp mjukt från grusvägen. Magiskt!

Idag såg jag flera olika fjärilar varav en av dem var stor och mörk med gulaktig kant runt sig. Den flög mitt framför mig länge, säkert ett par hundra meter. Jag får kanske pula ner en bok om fjärilar i ryggsäcken på nästa tur!? Naturen bjuder på så mycket fint och mitt i allt detta känner jag mig verkligen mera levande. Den känslan kan jag surfa på länge. Tack för det moder jord!!

När fjärilarna dansar, dansar också jag...

Njut av sommaren!

Kram!

Anna